Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon lutade hufvudet intill min axel. Hennes armar
omslöto min hals.
»Jeames», sade hon slutligen helt sakta, »lemna mig
på en stund! Jag skall bäst fatta mig, om jag blir ensam,
O, om min mor lefvat!»
I det retliga tillstånd, hvari hon befann sig, vågade
jag ej vidare envisas, utan gick ned i salen. Vid mitt
inträde förundrade det mig att se grefvens hatt och kappa
ligga qvar . .. Jag hörde äfven hans röst från prostens
kammare.
Ord, alldeles oförklarliga, nådde mitt öra. »Nå, nu är
ni väl till freds, Örnros?» yttrade grefven försmädligt,
»Må-gen är ju bra fast ingen ung grefve . . he? Ni fiskade i
grumligt vatten den gången, och fagra Sigrid också!»
»Herr grefven borde ej triumfera ... Tro ej, att hon
utan ångerns brännande qval ingått på grefvens djefvulska
plan att bedraga den narren, som i dag stått brudgum» ...
Så ljöd prostens stämma, darrande af qväfdt raseri. Sjelf
befann jag mig i ett tillstånd, som icke låter sig beskrifva.
Jag visste icke klart om det var en demonisk feberdröm,
som rasade inom min hjerna, eller en lika demonisk
verklighet. Jag gick närmare. Jag befalde med jernkraft öfver
mina nerver och öfver det våldsamt slående, af det svartaste
nidingsdåd förrådda hjertat.
Jag stod vid dörren. Helvetiskt klara trängde ljuden
in i min själ.
»Hvad, otacksamma menniska», återtog grefven, »är
det den benämning, ni ger mitt ädelmod, att rädda ert
anseende och flickans ära genom uppoffringar af både min
värdighet och min kassa! Är det min skyldighet, tror ni,
att inblanda mig i min sons amuretter och ställa till rätta,
der ni sjelf icke förstått att hålla ögonen öppna? Nej, visst
icke! Hvarföre i öfrigt allarmera? Den stackars målaren,
som ännu älskar Sigrid och behöfde komma på grön qvist,
tar saken icke så noga.»
»Tror ni det, mina herrar?» utbrast jag med en köld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
