Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid ett bord med böcker, skrifinaterialier och ritsaker. Men
hvarje drag på papperet visade tydliga spår, att handen, som
gjort det, var för stel. Förtretad upptog han en
messings-klocka och började häftigt ringa. Efter en stund inkom
mannen, som blifvit forordnad till fångvaktare.
»Ni måste genast elda. >
»Elda . . herrn tänker det är inte vidare än att bara
befalla! Här eldades i morse.»
»Jag har lemnat er penningar till ved. Då måste jag
väl slippa att frysa vid den värme, som här bestås.»
»Ja, visst har herm lemnat penningar, men det är så
många slag herm vill ha, att de inte kunna räcka till allt
heller.»
Leiler kände, att sådana yttranden voro nya prejerier,
och utan att vidare förlänga underhandlingen, lemnade han
några riksdaler. En qvart timme senare spridde sig en
välgörande låga omkring rummet.
Arkitekten satte sig i en gammal skinnklädd länstol och
utsträckte lemmame. Hans armar voro korslagda öfver bröstet,
och med ofrånvänd blick betraktade han de figurer, hvilka
efter hand bildade sig på glöden, tills falaskan dolde
dem.
»Så», tänkte Leiler, »gömmas äfven menniskomas
förhoppningar, sträfvanden, minnen och verkande lif under en
handfull stoft. Hvad år denna drift att lefva, hvad detta
begär efter utmärkelse, efter hjertats ädlaste njutning?
Föreningen med det väsende vi älska? Instinkt kan hända? Nej,
det vore rysligt... En gnista af gudomen ligger förvarad i
hvaije själ. Men ty värr tillhör den andra hälften af vårt
väsende jorden, och genom dess drifter ser man icke sällan
den uppåtsträfvande hälften sjunka nedåt med den materiella
.. . ömkligt.»
Fördjupad i sina tankar, märkte han icke strax att
vaktmästaren, nu särdeles höflig, stod vid dörren, upprepande
gång efter annan: »Herre, här är någon, som begär att
tala med herm!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
