Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om den innerliga sällhet, han erfor, då under återresan han
fick omgifva Maria med tusen små uppmärksamheter, som
icke nu blefvo mottagna med den slöa vänligheten hos en
bruten själ... Nej, Maria såg tacksamt, stundom varmt på
honom.. Hennes ögon kunde nu opartiskt bedöma Blum,
vännen, hvilken hon städse så högt värderat, men som hon
likväl i vissa fall underkänt. Och huru hon såg och dömde,
kom hon derhän, att hon för sig sjelf medgaf, att Blums
beundransvärda hängifvenhet aldrig af henne kunde nog
erkännas.
»Maria», sade han, då han sista morgonen under deras
färd kom att uppvakta henne med bud om, att deras lilla
frukost var rangerad, »Maria, skulle ni vilja göra mig till
er förtrogne i en sak, som jag oupphörligt grubblar på?»
»Det kommer an på, min vän!»
»Jag har en aning, att den boja.... nej jag vågar ej
säga ut...»
»Men jag svarar er ändå, att denna boja brast, när hon
sista gången trampades på. Nu är allt förbi.. för evigt
förbi.»
»Store gud, Maria.. o, Maria, skall jag äfven
hädanefter få egna mig åt er... åt... ert lif...»
»Ja, ännu nära tre år, min vän!»
»Och sedan förvisar ni mig?»
»Derom får ni då fråga!»
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
