Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häftighet ropade: »Madam Lisa, kom hit.. Nyheter,
underverk .. . Guds skickelse!» Och då Lisa inträdde, stod
majoren med blossande kinder och tidningsbladet högt
upplyft i handen.
♦Hvad i herrans namn är det?» frågade Lisa och släppte
disktrasan.
»Hör på, Lisa!» sade majoren och uppläste med
högtidlig röst: ’Döde i landsorten: Kammarherren och
riddaren af kongl. maj:ts nordstjeme-orden, högvälbome herr
grefve Wilhelm Hugo von H. afled på Stora Hammarby den 30
oktober, i en ålder af.....’ Hvad tänker du om det här, Lisa?»
Majoren lät bladet falla och hopknäppte händerna med
ett uttryck af ödmjuk andakt.
»Herre gud, hva skall jag tänka?» utropade Lisa med
tindrande ögon. »Högtsalig grefven var ju majoms kusin,
och inte vet jag om löjtnanten, som vi nu ej sett till på år
och dag, är närmare fideikommisset än majorn.»
»Nej, Lisa, det låter han bli. Den lymmeln har höjt
sig sina goda fyra tum, se’n för två år sedan underrättelse
kom om fideikommissariens plötsliga död. Ser du, Lisa, då
öppnades alla bodar för honom. ’Tag, tag!’ hette det. ’När
löjtnanten blir egare af Stora Hammarby, är tid nog att
betala!’ Ingen tänkte på den fattige afglömde majoren i
vindskammaren, som stod närmare arfvet än brorsonen, men kanske
kom det sig mest deraf, att ingen förestälde sig att grefven,
min kusin, skulle somna af i sina bästa och kraftfullaste år.
Man trodde nog, att den gamle invaliden utan all fråga borde
gå förut, och då var löjtnanten sjelfskrifven till
fideikommisset. Men Gud ville ha det annorlunda, och nu, Lisa,
kunna vi i morgon dag flytta i en galant bostad. Kredit
skall ej felas mig till dess jag tillträder Hammarby, der
gud bevare mig ifrån att göra något intrång så länge
enkegrefvinnan och hennes syster friherrinnan Rawenstein
vilja bebo slottet.»
»Slottet ... kors i all verldens dagar, slottet...» Lisa
sväfvade på rosenskyar. I andanom såg hon sig som hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
