Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Majoren rodnade starkt och sög på mustascherna med ett
utseende liksom han velat bita dem, och ju mera han tänkte
på det narraktiga i hela förslaget, desto mera förtretad
blef han.
Med hemlig triumf märkte Linus gubbens mulenhet och
byggde djerft sin framgång derpå. »Min gode farbror»,
sade han med en lätt axelryckning, »får jag slippa tala
derom, ty vid min ära och mina björnar, om farbror vore
sjelfva det personifierade tålamodet, skulle farbror likväl
för-tömas öfver menniskomas bryderi och näsvisheter .. . Men
ursäkta, jag är hungrig som en varg! Jag måste uppvakta
fru Lindbom.»
Gnuggande den skrynkliga pannan, qvarstod majoren
vid fönstret och kunde »i sitt lif .aldrig begripa» huru saken
kommit ut, och det med en sådan färg. Han, majoren sjelf,
var då ansedd som en gammal narr, hvilken gick efter sin
hushållerskas näsa. »Dumt, förbaskadt dumt var det allt i
hop!» tänkte han »Men de skola i evighet ej få fröjda sig
åt något val. Hela saken blir då ansedd som ett tomt
sqvaller och dör såsom sådant. Fattar jag, mot förmodan,
behag för någon lämplig menniska, gör jag väl längre fram,
då det här blifvit glömdt, hvad jag tycker. .. men jag tror
det ej!»
Medan dessa betraktelser gjordes af den hederlige majoren,
ilade Linus till nedra regionen. »Ödmjuka tjenare, lilla goda
fru Lindbom! Ursäkta min dristighet, att jag så här oförsynt
stiger in i köket, men som jag ännu har att afbedja min
försumlighet vid vårt sista möte, då jag, alldeles yr af mitt
missöde, hvarken visste af höger eller venster, kunde jag ej
Vänta med att uppsöka värdinnan för att blifva installerad
i mitt nya hemvist.»
»Hvad, nya hemvist? Har man hört på maken...
han har väl icke så dåligt minne heller, att han ej erinrar
sig hv ...»
»Bästa fru Lindbom», afbröt Linus hastigt, »var
öfver-tygad, att jag aldrig skulle hafva yttrat mig så här fritt, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
