- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
183

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna verksamhet. Nej, han ville äfven vara favorit och
hvardagsgäst i prostgården, dit den tjusande Alfhild drog
honom. Som majoren också var särdeles trakterad af
prest-gårdsfamiljen, följde han ofta löjtnanten på dennes täta
besök, och medan prosten, majoren och gubben Örnros fördjupade
sig i politiska tvister, satt fideikommissarien, såsom han nu
i allmänhet benämdes, vid Alfhilds sida, vid samma fönster,
der Leiler hviskat om sin kärlek.

Lötnant von H. egde icke arkitektens sköna spirituella
drag, ej heller hans resliga växt eller glödande natur, men
i tvenne egenskaper kunde han mäta sig med Leiler: i
smidighet och djerfhet. Och Linus var dessutom en rätt
behaglig och hygglig ung man, redan van att göra lycka hos
damerna. Med sådana erkända förmåner måste det särdeles
förtryta honom att se sin artighet helt och hållet förspild
hos Alfhild.

I forna dagar kan hända hade en man med hans glada,
trefliga lynne kunnat i någon mån intaga henne, men nu
var hvarje Alfhilds känsla så uteslutande egnad den ende,
hon älskat, att bemödandet att af henne vinna äfven det
obetydligaste tecken af uppmuntran måste misslyckas.

Motstånd har alltid varit eggande, äfven för sådana
lätta naturer som löjtnant Linus’. Han började sålunda snart
öfvertyga sig, att han obotligt älskade Alfhild.

»Jag vet icke», sade majoren en gång under hemvägen,
»h vårföre du beständigt plågar den stackars älskliga varelsen
med ditt smicker,och dina utnötta fraser? Du kan väl se,
att de äro förspilda!»

»Förspilda.. . Huru många af dessa landtliga
dygde-mönster tror väl farbror skulle motstå mig, om jag blott
rigtigt ville behaga?»

»Huru många, som skulle ega den styrkan, är mer än
jag kan bestämma!» svarade majoren försmädligt. »Jag
håller mig derföre bara till hvad jag vet, och det är, att
dina piruetter hos Alfhild Frenkman med säkerhet kunna
indragas.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free