Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och behagligt deruli, som ersatte den mera
lysande egenskapen. På hans välbildade
läppar sväfvade vanligen ett småleende; men om
man fick tro det mörka, nästan dystra
uttrycket, hvilket stundom ljungade ur de
svarta, blixtrande Ögonen, vardetendast läp—
parne som logo, då själen måhända kämpade
med våldsamma lidelser. Under sådana
rai-nuter mötte hans blick likväl icke en annans
spanande öga; de sänkta ögonlocken dolde det
spel, som föregick under dem. Kapten Ling
var i öfrigt en man, som gällde för mönster
af god ton i stadens mest valda kretsar, en
man med bildning och fint lefnadsvett, just
en sådan, som kan anses såsom en
välkommen vinst för sällskapslifvet.
Hans fästmö, Rosa Widen, var en hÖg,
smärt blondin, af den mest symmetriska vext,
allmänt firad för sin skönhet, hvilken
närmade sig typen för qvinlig fullkomlighet. Men
detta värde kände hon icke s)elf, eller
tycktesåt-minstone icke känna det. Det var den
obeskrif-liga enkelheten, det tjusande och otillgjorda
behaget i hennes lugna och ljufva väsende, som
gjorde henne så eftersökt och älskad af alla.
"Jag behöfver icke dessa försäkringar, gode
Ferdinand,** sade hon mildt, och lade
banden Öfver sin fästmans läppar, hvilka med
något mera än vanlig vältalighet bedyrade
vidden af hans kärlek och höjden af hans
lycka. ”Hvartill tjena de? Jag vet ju att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
