Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af dessa själfulla och herrliga drag; men
behofvets gissel dref honom till en stum
bugning.*’
Hon sänkte målningen ned på sitt knä, och
lade den lilla hvita handen öfver ögonen.
Hvad de båda andra taflorna föreställde,
der-om lörblifva vi i okunnighet; ty vår
hjel-tinna återtog nu sin första lutande ställning,
och undanskymde härigenom de skatter hon
så mycket värderade. Men med god t
samvete kunna vi draga en och annan slutsats
af Rosas yttranden. ”De små krabaterna,”
sade bon, och ett hjertJigt leende drog sig
öfver de täcka läpparne; ”se så
gudsjemmet*-liga de se ut, med fiolen mot den lilla
röd-skrubbade hakan. Ack,” — och nu fick
leendet ett annat uttryck, icke mindre
tjusande, men vemodigt, — ”ack, det är som jag
såg bonom, med pannan, den böga, hvita,
rynkad af en lätt otålighet, då de små
bir-filarne obarmhertigt plåga hans Öron, foten
litet upplyftad, för att stampa takten, och
handen utsträckt med stråken, pekande p&
noterna. Stackars, stackars Mannerstedt!’*
hviskade hon mycket saktare, än de
föregående orden blifvit uttalade; ”det är ett tungt,
knappt och otacksamt bröd du förvärfvar du».
O, min Gud, om jag vågade göra något för
honom; — men — nej, nej — jag vågar det
icke. Antingen skulle jag kränka hans stolta
själ, eller — — skulle han kasta en blick i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
