Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarit, att bans dotter, genom kandidaten
Mannerstedts beslutsamhet och lyckliga
mel-lankomst, undgått att dela samma öde som
åkdonet. ’Tacksam för den hjeltemodiga
ger-ning, denne unge man bevisat oss,1* tilläde
min far, med ett nedlåtande, förbindligt
leende, ”ville jag sjelf se huru det stod till med
honom, och stretade således uppför alla
dessa satans trappor, hvarefter jag hade den
tillfredsställelsen att finna, det herr
Manner-stedt, vid återkomsten till full sansning,
befann sig utom all fara. Jag förmodade att
Rosa, om hon i den der villervallan
eg-de minne af något som passerat, skulle
vara orolig för sin räddare, och derföre tog
jag honom med mig, att tillbringa dagen hos
oss, så att min dotter, liksom vi, min
hustru och jas, måtte kunna få förklara vår
tacksamhet.*’
Med detta lilla tal ansåg pappa sig till
alla delar hafva betalat skulden for sin dotters
räddning, och gick på kontoret lika lugn,
som hade fråga aldrig varit om någon fara*
Hvilken stilla och skön dag hafva vi icke
tillbragt! Det blir väl den enda, så rent,
oblandadt glad, som jag får njuta i mitt lif.
Då Mannerstedt skulle gå, sade pappa:
”Alla söndagar vet jag herrn är ledig. Om det
roar herr Mannerstedt, så star mitt hus och
mitt bord öppet alla hvilodagar.** — Yng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
