Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevisade, att han funnit sig litet stött. Der—
efter gick han tankfull några slag upp ocb
ned i rummet. Rosa satt tyst, och de hvit*
fingrarne flögo förtvifladt flitigt Öfver
arbetet, medan blicken oafbrutet följde
urvisaren, och kindens purpur steg, ju närmare
den framskred till tolf. Kaptenen bemärkte
en viss cro i Rosas rörelser, och, öfver ty gad
att hon ville vara af med honom, beslöt
ban att i förtreten stanna qvar, hvarföre
ban helt makligt kastade sig i ett soffhörn,
med en uppsyn som antydde, att ban ernade
slå sig i ro.
Straxt derpå kommo kommerserådets
söner, ett par raska gossar, inrusande; den ene
af dem bar en notställare, den andre en bundt
noter, jemte fiolerna. — ’*Aha, edra
krabater/* sade Ferdinand småleende, "vill ni
sträcka våra hörselorganer på pinbänken? Det är
väl meningen, kan jag förstå/*
”Vill inte kaptenen släppa till dem, så har
han ju frihet att gå sin väg,’* svarade näsvist
den äldste af ungherrarne, en telning i sina
bäsia slyngelår.
”lo, du är mig en artig junker,” menade
kaptenen» ”Jag skulle också bafva lust att
gjfva dig vissa lektioner om dagen, hvarvid
jag, i stället för stråken, ville begagna det
bär instrumentet.”
Han kastade härvid ledigt upp och tog
behagligt tillbaka sitt proraenadspö. Gossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
