Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest smärtade honom, ocb under hvarje an*
nan tidpunkt, mindre upptagen af kinkiga af-*
färer, skulle gjort honom alldeles rasande,
var den bittra, för hans egenkärlek sårande
öfvertygelsen, att Hilda kunde fördraga sin
förlust med ett så beundransvärdt tålamod.
Det hade han likväl icke förtjent, för den
häftiga kärlek han både fordom och nu
hyste för henne. ”Men sådana äro
qvionor-na, otacksamma, hjertlösa, lättsinniga;
sådana hafva de alltid varit, och Hilda utgör
ej något undantag.’*
Det var en mulen, men temligen mild
Decembereftermiddag, då Rosa Widen drog
i k lock snöret till professorns yttre rum. Den
gamla hushållerskan, madam Brun, öppnade
och förde henne till dörren af husbondens
enskilda kammare.
”Bara jag icke stor honom, min goda
madam Brun?” sade Rosa sakta och fruktande.
Ӂh nej, mamsell! professorn har redan
tagit sin middagslur, och han är nu vid det
allra bästa lynne. Stig in, stig in!” — Vid
dessa ord lemnade husets enda värdinna den
lilla salongen, och icke utan en häftig
bjert-klappning knackade Rosa på dörren.
”Hvem der, kom in!” ljöd professorns
djupa röst. Raskt öppnade flickan dörren och
inträdde. Det var professorns arbetsrum,
oför-ändradt detsamma sedan öfver tjugu år,
dystert ocb dammigt, klädt med mörkblå tape-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
