Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iU —
hade äfven hon funnit det undefcligt och. Iérf—
samt, att Mannerstedt dröjde så länge; meti
först då kommerserådinnan yttrade; ”Def;
förefaller mig, 90m det ej slod riktigt till/T.
vaknade i hennes bjerta en namnlös oro , e«
-mörk och hemsk aning. Hon erinrade sig äf-~
ven, att hon, för att trösta honom, lofvat
bref till Julafton. ’’Tänk, om detta inträÖat^
fortsatte den tysta tankegången, ”om toia
siareförmåga bedragit honom på glädjen, ocb
lemnat endast smärtan q var! Det vore
rysligt ! Arme, beklagansvärde yngling, var måt«
tet ännu icke fullt!1’
Rosa stod vid sidan af ett bord under
fönstret, som vette åt gatan i och medan
hennes-fingrar mekaniskt vände på ett litet paket,
som innehöll det minne hon bestämt åt honom,
lyssnade hon med spänd uppmärksamhet utåt
gatan; men intet annat ljud hördes, äo af
de skrålande stjerngossarne, som under
vfil-dig sång tågade förbi, upplysta af den stora,
väl oljade pappersstjernan, hvilken
isynnerhet bestrålade den moriske konungen, som
gick framför dem. Först sedan denna
baro-fröjdskara försvunnit i huset nästintill
kommerserådets, — ty här fingo de icke tillträde,
emedan frun fann deras upptåg alltför simpla
ocb gammalmodiga, -— kunde Rosa åter höra
hvad som föreföll. Men ännu var allt så
plågsamt tyst, och hon kunde icke förmå sig.
att gå ner, förrän hon föruam betjentens ?ät~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
