Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«ie musikatier Mannerstedt ernat henne} men,
för mycket blygsam att sjelf våga lemna dem,
tiade han före sin bortgång instuckit dem på
ett ställe, der han visste att den, för
hvil-ken de voro bestämda, snart skulle finna
dem. Rosa igenkände med öfverströmmande
glädje de små, själfulla och herrliga sånger,
som Mannerstedt hemtat ur sitt eget rika
ii jer ta. Hon försökte dem genast, och den
fröjd hon dervid erfor var oändlig. Först
långt efter midnatten tillslöt hon pianot,
samlade ihop sina noter, och tog dem med sig,
för att ännu en gång genomläsa orden på
sitt rum.
Följande middag, då man satt vid bordet,
och både kaptenen och Mannerstedt voro
närvarande, sade den förre till
kommerse-rådinnan: ”Hjelp mig, bästa tant, att
öfver tala Rosa att bivista balen i afton. Jag
blir förtviflad, om hon icke beviljar min
önskan/’
”Vill Rosa ej gå på balen?” frågade fru
Widen förundrad. ”Hvad är det för en nyck?
Du är ju frisk, och då bör en ung flicka finna
nöje i eu sådan tillställning, så vida hon icke
vill vara olik alla andra/’
”Det vill jag visst icke,** försäkrade
Rosa; "men jag bar hela dagen lidit af en
svår tandvärk, och plågorna deraf skulle
fördubblas, om jag nödgades kläda mig så tunnt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
