Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen sig på Mannerstedt. Alla» blickar
halade på Rosa, hvars glödande kinder man
naturligtvis tillskref mammas ovanliga hårdhet.
Ändtligen höjde grossören med husfaderlig
värdighet sin röst: *’Kära Brigitt Marie, du
är för sträng. Du har glömt, huru du sjelf,
äfven i dina unga dagar, hade vissa små
nycker; sådant är nu en gång för alla
flie-kor eget, och Rosas tandvärk torde nog
gifva med sig på aftonen. Vi hafva ännu
många timmar till baltiden. Tror du icke
sjelf, barn, att pappa har rätt? Låt höra!"
"Jag vet icke, bästa pappa; men blir jag
bättre, vill jag gerna visa, att jag icke är
nyckfull.” ♦
"Se så, se så/’ sade grossören, ”nu är det
ju på god väg. Jag visste att Rosa var
förnuftig."
Härvid sköts på stdarne, och man
samlades i förmaket omkring kaffebordet.
Ferdinand tog plats vid sin fästmös sida, och
tycktes hafva fattat den föresatsen att slå sig i
ro, tilldess han erhöll hennes löfte att bivistt
balen. Snart gingo kommerserådet och bans
fru, att söka vedetqvickelse i en god
middagslur, och Mannerstedt tog afsked; ty, så
vida han* icke, liksom många gånger förut
vid sådana tillfällen, ville åtaga sig att leka
med barnen, måste han nu blifva ofverflödig*
Han valde derföre att i sin egen lilla
kammares enslighet öfvertönka ocb sammanlänk»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
