Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- a»-]{+a»+} —
väl icke farligt, men tikv&lnog, för att ej på
Mera dagar våga lernna sitt rum. De starka
sinnesrörelser af så olika slag, for hvilka han
varit ett rof, i förening med hans oförsigtig-t
het att, så snart efter den häftiga febern,
Jemna sängen ocb söka fria luften, allt detta
hade åsamkat honom ett nytt illamående,
kanhända värre än det förra, ehuru han gick up-^
pe ocb med långsamma steg mätte sin ensliga
kammare. Alla dessa omständigheter, så vidt
de rörde det yltre, kände Rosa ganska väl; ty
kommerserådinnan hade hvarje dag ett bud för
att efterhöra, huru hennes skyddsling befann
sig. Hon hade fått i sitt hufvud, att lektio*
nen i sången skulle börja med lilla Caroline,
så fort kandidaten slapp ifrån den välsignade
sorgen och den välsignade förkylningen han
dessutom ådragit sig* Hvad den sista
omstän-digheten beträffade, hade Larsson, som varit
tidrgt på morgonen hos Mannerstedt, hemfört
den underrättelsen, att han nu var bra, och
hade sagt, att han ernade sig ut i dag. Icke
underligt då, att Rosas ögon hade fönstret
jemnt i sig te; men hon var också tvungen att
ofta vända sig till sina gäster, och således
kunde de icke gerna vara der i b var minut.
Just som det glädtiga samtalet nått höjden af
sitt friska lif inom förmaket, och man för
stoj och högljudt prat knappt kunde höra en
knackning på dörren, uppfattade Rosas
uppmärksamt lyssnande öra iikvftl en sådan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
