Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslornas storm med kraften af sin
vit-ja, sansade han sig,.släppte den och yttrade
sakta, men med säker ton: ”Kapten Ling
besökte mig i min smärtas första, nästan af mig
sjelf omedvetna Ögonblick, och hellre viil jag
dö, än vara otacksam/1 — Han stannade
och tycktes kämpa med sig sjelf; men straxt
derefter återtog han: ”Min varmaste bon
skall alltid vara för hans och Rosas sällhet.
Denna sällhet måste vara sammanflätad; ty
helgden af ett sådant förbund är helig, helig
för dem sjelfv», helig för hvarje otillåten
önskan, som under ormens skepnad kunde,
insmyga sig i, fridens och oskuldens paradifr,
och der, genom sin blotta andedrägt,
förgifta dess friska, yppiga lif. Nej, sådana
önskningar få icke der insmyga srg. De tystna
odh hvila; ty rosen är dem helig, och
en«-dast på afstånd och i minnets rika verld få
de fröjdas åt dess herrlighet.”
Mannerstedts blick vågade söka Rosas;
men den var sänkt. Han såg likväl en tår
perla i de långa, silkeslena ögonhåren. Han
hade velat gifva sitt lif för att få kyssa bort
den; men han skulle sedan hafva föraktat
sig sjelf, kanhända äfven henne. Han tänkte
på sin mors sista testamente, brefvet — oclt
flydde.
En timma 9enare vandrade tvenne unga,
välbepelsade och beslöjade tärnor arm i arm
nedåt Hamngatan. De stannade vid profe»-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
