Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— — for att — o, så afskyvfirdt! fttnt
•kulle icke Mannerstedt förakta mig, om han
trodde det möjligt, att jag kunde emoitaga ett
dylikt uppdrag! — Likväl låg i min farsnrd
ett olycksbådande allvar, och han begärde
»ti jag skulle blifva en usel, koketterande
varelse, för att, ora möjligt, rädda hans
jordiska goda! Om mitt hjertas bästa och
renaste skatter, oskuld och aktning för det
rätta och goda, der vid gingo förlorade,
der-om blef ej fråga. Jag kan icke lyda! Artig
och vänlig, nu såsom på morgonen, viti jag
vara; men att utkasta några nät för att
behaga honom, det är ogörligt. —O, h«mk
mörk och molnorwtöckrrad står icke
framtiden!— Mannerstedt, du herrliga, strålande
stjerna! våra banor’löpa väl aldrig
tillsamman!” Rosas 1a nkr gång stannade här, liksom
af sig sjelf. Hon lutade hufvudet mot kam»
ten af soffan, och förföll i ett dags dvallikt
tillstånd; men med en våldsam ansträngning
lösryckte hon sig ur detta slags slummer,
och fäste med kraften af sin vilja tankarne vid
Ferdinand. — wHvad var det han skref?**
sade hon; ”jag vill ännu en gång genomläsa
det.** — Härvid upptog hon kaptenens biljett,
svaret på hennes egen, och genomögnade
följande:
Dyraste Rosa!
Jag är i deo mest dystra och hopplösa
sinnesstämning) och denne fr em ling du om»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
