Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bet bemärkte framgången af sin pU, ocb
förstulet smålogo åt bvarandra. Sedan de
sista tonerna dallrande bortdödt, under det
högljudda: "Tackar ödmjukast!” som
borgnft-staren, jemte några af de öfriga herraroc
framförde, lutade sig herr Garben ned och
sa-de artigt: "En sådan njutning anser jag
ohelgad af platta tacksägelser; men jag ser hfir
noter för sång, och skulle skatta mig
outsägligt lycklig, om jag finge höra en af de
skira toner, som hafva sitt hem i hjertat af en
nordens näktergal/’
Rosa rodnade öfver det fina smickret,
böjde lätt på hufvudet, och svarade, vänligt
leende: ’Gerna; men herr Garben får skylla
sig sjelf, om näktergalen bedrager sin
lofsjunga res väntan.*’
”Det finner jag mig uti,’* yttrade
grosshandlaren förbindligt, och drog sig tillbaka till
andra ändan af rummet, dit de öfriga
her-rarne följde efter. Rosa preludierade icke
länge, ty tillgjordhet var hennes afsky, och
snart lät hon höra ackompanjemanget till
Vikingen, af Geijer. Det herrliga slutet
deraf bäfvade liksom en andefläkt genom
rymden, och anslog mången mildare sträng
hos de tysta ahörarnes mer och mindre
musikaliska själar. Den förste, som upphof sin
röst, sedan Rosa slutat och i detsamma
uppstigit, var borgmästaren B**. ”På min fira,"
sade han, ’*s)unger icke mamsell Rosa Yikio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
