Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«ppfo5ningen, än att lemna ringarne
till-baka.”
”Ja, det skal! icke göra honom någon sorg,
&3som min fars affärer nu stå,*’ menade Rosa.
”Min stackars Ferdinand, han har nog
bekymmer ändå.”
”Åh! det ger sig väl,” svarade professorn,
som tänkte på Hilda och Ferdinands
elastiska hjerta. ’’Det är minsta bekymret.’’
”Det är visst icke det minsta bekymret,
bäste farbror; tvärtom, det är väl det allra
värsta han någonsin haft, och det kan ej
öf-vervinnas utan en kraftig hjelp. Men om
den djupaste ånger, förenad med den
uppriktigaste föresatts af bättring, kunde blidka den
faderIige vän, han förolämpat genom
svaghet, förenad med häftiga lidelser, då skulle
törhända den stackars, djupt bedröfvade
Ferdinand vinna tillgift/’
MHvad f-n är det då?” frågade professorn
förandrad. "Jag trodde du menade hans
kärlek till Hilda! — En galenskap, likson»
aMt det han får i hufvudet! — Men när det
icke är den, hvad kan det då vara för en ny
tokighet, han anförtrott dig, mitt barn? Tala
utan fruktan,” tilläde han vänligare, då han
märkte ett tvekande uttryck i Rosas drag*
”Ban har åtminstone haft den klokheten att
välja den bästa förespråkerska han kunde
vinna för sin sak.”
Professorn, 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
