Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- Tysta-]{+Tysta+} odi tned vida djupare -röre!se, ’fin de
lände när ringame påsattes, afdrogo de det
vårdtecken, hvars betydeNe de båda erkände
sig bafva på visst sätt missbrukat, och de
lediga händerna förenade sig nu i eu varmare
och mera trofast tryckning,, an de någonsin
gåfvo hvarandra under de förflutna dagarne.
"Det blir sent, barn,** afbröt professorn ,
som fruktade, att flera böner kunde fram-,
komma, hvilka han för ingen del kände sig
hågad att bevilja. ”Kom ihåg, att jag nr
gammal, och kan icke följ* med flykten af
ed ra känslor.–God natt, barn! Gud välsigne
er! Du kan gernu följa Rosa hein,
Ferdinand; ocli du, Rosa lilla, titta till gamle
farbror, hädanefter såsom hittills. Du är alltid
4ika välkommen, mitt barn.**
Under professorns Jilla afskedstal hade
Rosa pel sa t på sig. tion var *å van vid
gubbens små egenheter, att hon aldrig
misstyckte dem. — ^Farväl, bäste farbror! Gud
välsigne farbror, för all sin godhet och
välvilja! Jag dröjer icke länge innan jag kommer
åter.**
Rosa fick en kyss på pannan, som vanligt,
och Ferdinand ett kraftfullt och vänligt
handslag, med inbjudning att infinna sig följaode
morgon till frukosten. Madam Brun, som
blifvit tillkallad af professorns klocka, lyste
de unga genom den lilla salongen, och
utkomna på gatan* bjöd kapten Ling sin arm
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
