Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tur att rycka sig ur den vakna, ljufva
drömmen. Han böjde sig något emot Rosa.
”Min goda mamsell Widen, jag bar hört
detta med djupt och innerligt deltagande.
O! jag har hört så mycket!’*
Rosas rodnad ville uppbränna kinden; bon
fläktade svalka med sjn näsduk. Svar kom
naturligtvis icke i fråga.
”Jag ernar resa klockan sex,” återtog
Mannerstedt, efter några ögonblicks tystnad, ”ocb
jng medtager från detta hus minnet af mina
skönaste och sä Ilaste st«nder i H**. Dessa
minnen skola förljufva de dagar och år, som
kunna förflyta, innan jag åter blir så outsäg*
ligt lycklig alt — dock — jag får kanhända
aldrig mera återse mamsell Widen.*’
Den oändligt djupa smärta, denna tanke
väckte, gaf Mannerstedt mod att rycka sin
stol tre steg närmare Rosas. I flickans ögon
tindrade klara tårar. Det var ju redan så
bittert att skiljas ifrån honom; att tänka sig
detta Ögonblick såsom det sista, då hon såg
honom — honom, som var henne allt, — den
tanken inneslöt en afgrund af qval.
De sutto tysta.
”Skall Rosa sakna mig?’’ frågade han sakta;
och när benoes blick molte hans, och gaf
honom det svar, läpparne icke kunde
framföra, fattade han hennes hand, betraktade
noga det finger, hvilket ännu bar ett lätt spår
af den något trånga förlofningsringen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
