Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- ^Visserligen-]{+^Visserligen+} sade jag något ditåt, och du
har gjort väl att lägga det på minnet; men
förklaringen af ed ra’ömsesidiga känslor lärer
väl icke hafva uteblifvit, om ej alla gamla
tecken slå Tel. Du vill väl icke neka det,
min kära Mannerstedt?”
”Himlen bevare mig att förneka för er,
min andre far, den lycksaligaste stund i mitt
lif! Jag har likväl icke begärt hennes tro;
men jag hoppas på den, och jag kan icke
dölja, att hon frivilligt gaf mig detta löfte/*
•”.Nå, flickorna hafva alltid godt om löften,1”
menade professorn småleende; ”likväl tror jag,
att hon denna gång håller ord. Men nu skall
du ut, min gosse! Se här har du, efter löfte,
litet att bjelpa dig fram med. Det behöfs ej
att uppmana dig till flit, då målet redan är i
sig te*. Gud vare med dig! Inga tacksägelser!
det vet du jag icke kan med. Dem skall du
visa mig i handling, derom är jag
öfverty-gad. Skrif ofta, och vill du, någon gång i
månaden, skicka en liten lapp till Rosa, så
kan du lägga in den i brefvet till mig, och
gubben skall då på gamla dagar blifva
kär-leksapostel, och stundom låta ett par rader
följa med tillbaka/*
Med djup rörelse af tacksamhet
omfamnade Mannerstedt professorn, skickade den sista
helsningen tiU Rosa, och en half timma
senare satt han i släden och skyndade ut
genom södra tullen. Föret var godt, och raskt
Professorn, 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
