Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltför lyckligt att få sällskap, emedan både
skjutsbönderna och vagnen voro förut.
”Det är just min väg,*1 sade den unge
andlige, med en förnyad bugning, så ledig och
bobag lig, som trots en ver Idsl ig elegants. ”Kan
jag vara till tjensttilläde ban vänligt
småleende, ’så sker det med utmärkt nöje."
Härunder hade hans svarta, blixtrande ögon
halkat emellan de ofantliga skyggena på fru
Borgenskölds stora reshatt och sidan af
Hildas para sol, och slagit rakt ned på den
sköna, förlägna flickaos ansigte. Rodnande och
brydd öfver mammas behändiga sätt att
göra bekantskaper på landsvägen, stod Hilda
der och lät parasolen skugga hvad den
behagade; men ansigtet blef det icke, förrän hon
upplyftade ögonen och varseblef pastorns
blickar fästade på sig, med ett uttryck,
hvil-ket tydligen vittnade om in teresse för det
unga resande fruntimret.
”Ack, min herre,” återtog fru Borgensköld,
”det skulle vara att visa oss den största
tjenst, att göra oss sällskap bär uppföre. Men
törs jag fråga, med hvem jag har den ärao
att tala?” — Gamla fruar glömma icke ens i
ångsten öfver en sådan backe, som Gylticke
lid , att vara nyfikna.
*’Rätt gerna, min fru,” svarade fremlingen
småleende. ”Mitt namn är Wallinder, vice
pastor i B — by pastorat, beläget i Småland.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
