Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
illa af oro, som jag nu gör af värmen och
tanken på Dahlstedts långa predikan.**
"Nå, så låt oss gå då,** sade Hilda med en
ton af äkta försakelse.
Snart låg kyrkan, på en utskjutande udde,
omgifven af höga björkar, så inbjudande i
morgonglans för hennes öga, och åsynen af
templet, de blomstersmyckade grafvarne och
klockornas stilla, högtidliga ljud trängde
välgörande in i hennes själ, der den bättre,
heligare gudstjensten tog sin början. Det
bedragna hoppet på predikanten glömdes för
det hoga intrycket af den store Lärarens
närvaro i hjertats tempel; det jordiska
bortfläktade vid ett lätt vidrörande af fridsengelns
gudaburna vinge.
Nu ljöd sammanringningen, och man
inträddei kyrkan. Bänken, som tillhörde Lindfors, låg
uti koret. Fruntimren hade satt sig i
ordning, första psalmen var afsjungen, och nu
öppnades dörren till sakristian. Hilda såg
icke upp; men då den första tonen af lärarens
rost nådde hennes Öra, så djup och melodisk,
att hon bäfvade dervid, upplyfte hon
ögonen; och se — frainför altaret stod, i
pre-sterlig skrud, Wallinders höga, imponerande
gestalt. Lugnt och mildt, men fullt af
allvar, föll hans öga på Hilda. I hans blick
låg ett hopp om frid och salighet, så litet
beslägtadt med det jordiska, att flickan kände
den liksom genomb&fva hela hennes väsende*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
