Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skådat mitt hjerta. Tyst och bekämpande
de frambrytande tårarne, stod jag framfor
honom; då böjde ban sig emot mig, och
sade fort, liksom ban fruktat att jag skulle
tala: "Icke ett ord mera! I morgon vill
jag uppgöra mina angelägenheter med er far,
på ett sätt hvaröfver han icke skall få skäl
tett beklaga sig.” — Jag vände mig om, för
att gå. Med ord förmådde jag icke tacka
honom; men jag hoppas att han läste i mitt
öga hvad jag kände. När jag var nära
dörren, fattade han min hand, och hviskade
bedjande: ”Rosa skall ju icke glömma mig,
icke en gång då, när de stormiga dagarne äro
öfverståndna, och himlen åter börjat klarna?**
”Aldrig, aldrig, ädle, högsinte man!**
svarade jag och ilade nedför trapporna.
Inkommen i mitt eget rum, upplöste sig
mitt bjertas öfversvallande känslor i en
tacksam suck till Försynen och i en varm och
innerlig bön för Garbens välgång, hvarefter
jag lade mig och somnade, kringsväfvad af
Jjusa drömmar, deri endast min älskling, mitt
hjertas afgud, herrskade och göt sitt rika lif
i mitt väsende.
Nästa förmiddag var min far bos Garben
i flera timmar, och om aftonen tackade han
mig med en varm handtryckning. Han
förstod huru allt tillgått; men vi talade icke ett
ord om saken. — Garben reste, och sedan
de öfriga fodringsegarne tagit i besittning det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
