Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom du fordom var det! Derom ber dio
ångerfulle
Ferdinand.
*’Nej, min kära kusin,’* sade Hilda, då bon,
efter läsningen af Rosas bref, ännu en gång
genomögnade Ferdinands, ”nej, det är allt
förgäfves, och nu mera än någonsin !’*
—Hildas tankar svärmade Öfver till Neckens
holme. — ^Ferdinand tröstar sig nog framdeles,*’
tilläde hon halfhögt; ”jag fruktar icke
derföre* Värre, mycket värre är det med min
goda, arma Rosa! O, huru mången qvalfuli
strid skall ej hennes hjerta utstå under
dessa dagar! Ja, hon lider gränslöst! Jag
känner henne, vet huru djupt hennes kärlek
lef-ver och glöder. Att försaka den, vore
numera hennes död; och att förbittra sina
stackars föräldrars enda glädje och tröst, att
förstöra deras enda hopp, det blir ej lätt för en
sådan själ som hennes. Och otacksamheten
mot Garben! Hvart jag vänder min blick,
ser jag icke ljus; det är så mörkt, så dystert.
Jag bäfvar att hennes varmaste känsia får
ge vika för pligtens och tacksamhetens.’’
Hilda suckade djupt; hon kände innerligt
Rosas qval, och tackade Gud, att hon aldrig
utstått sådana strider. Hon längtade och
bäf-vade efter fortsättningen af brefvet, och
beräknade i tankarne, huru länge det kunde
dröja, innan bon erhöll den.
A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
