Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag var hon flera gånger hos honom; ty det
hus, kommerserådet nu bebodde, låg
nästin-till professorns. Hon tillagade hvar afton
hans the’, och ledsnade aldrig att göra om
det så många gånger, tilldess hon njöt den
triumfen att höra honom säga, att det nu
var alldeles så, som Hilda plägade tillreda
det. — ”Ack, Hilda!” suckade då Kosa’ofta,
”ack, att äfven hon vore här! Då kunde väl
en gång äfven den stackars Ferdinand bli
lycklig; ty slutligen finge hon väl gifva efter,
om hon riktigt höl le af honom. Tror icke
farbror det? Väl har Hilda många gånger
försäkrat mig, att hon aldrig till något pris ville
förena sitt öde med Ferdinands; men jag bar
svårt att tro, att detta är hennes hjertas
allvarliga mening, så vida hon en gång varit
honom verkligt tillgiften.”
”Det första bör du icke betvifla, mitt
barn,” svarade professorn allvarsamt; ”det
andra kunna vi icke bestämdt veta; men
Hildas lynne är fast som jern, och till din
heder, min Kosa, vill jag tro, att om
Mannerstedt, — hvilket fall likväl är otänkbart,
— uppförde sig så emot dig, som Ferdinand
emot Hilda, du då handlade på samma sätt.”
”Det är icke alldeles säkert, bästa farbror,**
suckade Rosa. ”Jag älskar honom gränslöst,
och Gud vet hvad jag ej kunde förlåta
bonom.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
