Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des lif och poesi, och del var uttryckt pä
ett språk, som Hilda aldrig förut begagnat.
Rosa smålog och tänkle för sig sjelf: "Icke
underligt, att hon ej kunde förlåta
Ferdinand. Hon har aldrig älskat honom.1’ Ett
P. S. i brefvet lydde: ”Söta Rosa! Lemna
inneliggande till min kusin, och afstyrk
honom att göra flera föesök. De skulle dock
alltid blifva fruktlösa.”
”Ja, nu vore det förspilld möda/’ sade
Rosa med en lätt suck. "Ferdinand måste vara
en man! Han bör och skall, hoppas jag,
glömma Hilda och lära sig att bekämpa sin
kärlek, hvilken nu endast kunde kallas
svaghet, om den icke förlorade all sin kraft.”
Samma afton träffade Piosa kapten
Ferdinand hös professorn. Biljetten brände i hennes
hand, och likväl fattades hon af en så
smärtsam känsla, att hon ändå behöll den, hvarje
gång hon ville lemna den till sin egate.
Slutligen repade hon mod och vinkade kaptenen
att följa sig ut i det lilla gula förmaket. De
satte sig; Rosa vågade knappt andas;
Ferdinand rodnade och bleknade Ömsom. Han
anade hvad det var, ocli frågade med en
icke så omärklig darrning i rösten: "Du har
förmodligen haft bref från Hilda?"
:*Ja, bästa Ferdinand, jag har haft det,
och . . . ”
”Och hon har uppdragit dig att öfverföra
svaret på mitt bref/’ afbröt kaptenen. "Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
