Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skam af mig. När jag kommer hem, vill
jag visa, att jag varit en man, och att jag
helt och hållet öfvervunnit min gamla
svaghet."
Fjorton dagar derefter gick kapten
Ferdinand, vid temligen godt lynne, ombord på ett
ångfartyg till Köpenhamn, der han först
ville roa sig litet, och vidare begifva sig ut i
Guds vida verld, hvnrthän hans lynne eller
tillfälliga böjelse kunde leda honom.
”Måtte Gud föra honom välbehållen
tillbaka!’* sade professorn och of torkade en tår,
hvilken afskedet qvarlemnat på hans kind.
*’Du, Rosa,’* lillade han och fattade flickans
hand, ”du blir nu min enda tröst, min enda
glädje. De äro nu båda borta — Ferdinand
och Hilda ! — Htn ! vet du , barn, att det
stundom nästan ångrar mig, alt jag icke gjorde
pojken till viljes, då ännu allt stod väl till,
och Hilda gerna delat silt öde med honom.
Jag var för envis den gången, såsom jag
alltid varit.*’
”0, säg icke så, kära, goda farbror!’’ bad
Rosa smekande och verkligen oroad af
professorns vekhet. **Är det icke alllid bäst som
sker? Jo, helt säkert, och denna gång tror
jag med all visshet, att det var det allra
bästa; ty det är mig klart, att Hilda aldrig
höll riktigt af Ferdinand. De hade visst
icke blifvit lyckliga.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
