Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- Hilda-]{+Hilda+} muntert; "men jag har hört sägas, att
man icke kan liafva lycka i allt, och de,
som hafva den i dessa båda fall, kunna
svårligen hafva den i det tredje.”
”Hvad fröken Hilda är obeskedlig !**
invande Wallinder lätt rodnande, i det han böjde
sig ned, tog hennes hand från arbetet, och
lade den för ett par sekunder mot sitt högt
klappande hjerta. — "O, säg, skola dessa slag
evigt klappa obesvarade?’* frågade han med
en ton, som trängde henne djupt in i själen.
Högt sade en röst derinne nej; men läpparne
tego envist.
”Nu är dock fröken Hilda bra hård,”
åter-é tog Wallinder rned mörk blick, men
qvar-liöll likväl handen, hvilken hon sträfvade att
lösgöra ur hans.
”Herre Gud!” utbrast Hildo, helt ängslig,
’*ser icke magistern, att närndeman i Bro
seglar in genom porten? Släpp min hand! Jag
är icke hård; men jag kan väl icke svara
Och i ögonblicket var Wallinder uppe;
men den glädje&trålande blick, som Hildas
sista ord framlockat ur hans öga, mulnade nå-’
got, vid den högst ovälkomna anblicken af
fader nämdeman, som alltid hade något att
tala med spektoren.
"Löjtnanten är ute på trädet, min hederlige
fader Lars,” yttrade Wullinder, ined den mest
inbjudande ton och blick åt porteu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
