Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uodaodviga henne ditt förtroende! Nej, Rosat
det hade jag aldrig trott; mera öppenhet och
kärlek ansåg jag mig hafva skäl att vänta.*’
Men nu hann mamma icke säga mera;
Rosa låg vid hennes bröst och bad smekande
om tillgift. ”Söta, goda mamma9 huru
mycket bekymmer hade icke mamma den tiden!
Skulle det icke blifvit ett nytt, att erfara, det
jag lofvat mitt hjerta och min tro åt en
fat-tig yogling, med så svaga utsigter, som
Man-nerstedt? Och troligen skulle han icke
heller nu eg t den plats han innehar, om han ej
blifvit understödd af begges vår ädle ocb
fa-derlige vän, professor Ling, samt en gammal
vän, hvilken min Mannerstedt eger i B**,
sin födelsestad.”
”Aha! är det professorn , som varit din
förtrogne?** sade kommerserådinnan, och såg
med, ett skalkaktigt leende på den gamle
mannen, hvilken, innerligen förnöjd,
betraktade det stundande slutet af sitt arbete.
**Det har jag varit, min bästa fru,’*
yttrade han med glad rörelse. ”Jag måste
bekänna det. De unga sökte sin tillflykt hos
gamle Ling, och jag tog dem under armarne,
för alt ge litet mera stadga åt de vingar,
hvarpå kärleken bar dem ut i vida rymder.
Nu är mitt verk snart fullbordadt, och min
sista önskan, näst den för mina skyddslingars
jordiska sällhet, är att få göra ett dubbelt
bröllop på en dag;. Ja, Mannerstedt och Rosa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
