Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Porträttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några familjförhållanden, för tre k fyra år »edan gjort en resa
till Amerika, der han under en färd inåt landet blifvit bekant
med Rudolf von Spalden. ’En närmare vänskap hade
uppstått dem emellan, grundad på ömsesidig aktning och
förtroende, oaktadt skilnaden i år. Som landsmän låg det ett
eget behag i den lyckan att på deras eget språk meddela
hvarandra sina öden, känslor och åsigter. De reste flera månader
tillsamman, och det vänskapsband, som redan förenade dem,
blef om möjligt ännu fastare tillknutet, då Konstantin vid en
tigerjagt med den ögonskenligaste fara för sitt eget lif räddade
herr von Spaldens. Denne öfvertalade min kusin att några år,
eller så länge det behagade honom, qvardröja i hans sällskap.
De lemnade Förenta Staterna, och herr von Spalden lät
öf-verflytta sin betydliga förmögenhet till Hamburg, der han
nedsatte sig, likväl i den bestämda afsigten att — så snart hans
helsa, hvilken lidit betydligt under hans långa vistande de
föregående åren under den tropiska solen, blifvit förbättrad —*
gemensaait med Konstantin företaga återresan till
fäderneslandet. Denna förhoppning slog fel: hans helsa och krafter
af-togo dagligen, och då han befann sig stå så nära den smala
gränsen mellan tiden och evigheten, upprättade han några
veckor före sin död ett testamente, sådant det nu förefinnes. Jag
sjelf, som vid denna tid reste för mitt nöje, hade af en
händelse den glädjen att träffa min kusin i Hamburg, der jag
qvarblef några månader. Vid min återresa uppdrog han mig
att öfverföra sitt porträtt till det unga fruntimmer, som var
bestämdt till hans följeslagerska genom lifvet, samt att utbedja
mig, så vidt det kunde ske med hennes egen fria vilja,
att erhålla ett sådant af henne, hvarigenom äfven han till en
d$l kunde göra sig en förestäUning om sin okända brud.....
Jag vill emellertid icke,v slöt ryttmästaren. ni afton begära
svar på denna min framställning, då saken är af för mycken
vigt för min kusin att lemna den till ett ögonblickligt
afgö-rande. Om tre veckor, då jag återkommer från Småland och
Skåne, dit jag nu afreser, dels i enskilta angelägenheter, dels
ock för att uppgöra en egendomshandel för min kusin, torde
jag få inhemta svaret.”
Sedan Sterner slutat sin berättelse och de närmare
omständigheterna af sitt uppdrag, intogs aftonmåltiden, och man
åtskildes särdeles nöjda å ömse sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
