Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Sokrates och Xantippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Svall emus, du är gammal -— en vackei’ hustru kan icke
▼ara mycket att fika efter för 4ig. Den behöfver eftersyn, i
stället för att du önskar det b&de för dig sjelf ocb din
hushållning. Du älskar blott att ostörd få sHta i ro pu din
ens-liga kammare. Således, om du vinner detta ändamål, bvilket
utgör hufvudsaken* så bör du icke vara noga om ett fagert
an-aigte, som är- en bisak. Hvad nu åter bildningen beträffar,
så bar du deraf tillräckligt sjelf: den är aåledes öfvterfiödig
bos din hustru. £n fint uppfostad dam kan aldrig passa till
husmoder i ett stort presthus på landet. Med begreppet om
litterär bildning hos en qvinna förenar sig alltid
föreställningen om vidbränd soppa, klimpar i gröten och flera andra
obehagligheter, dem du af b jer ta t batar. Således akall du, med
Herrans nåd, bafva en hustru bildad i den gamla gedigna
skolan, och icke en af våra modema dockor* bekanta endast med
de poetiska kalendrarnes rosendoft.”
Under sa förmånliga tankar om de finare fruntimrens
värde och bestämmelse anlände vår hederlige Svallenius till
enke-fru prostinnan Trasselins boning.
Bedan ute på förstuguqvisten, hvilken var med yttersta
aorgfällighet sandad och sedan beströdd med mycket fint
bac-kadt granris, emottogs församlingens andlige ledare af
värdinnan, som, med det runda, trefliga utseendet af en holländsk
amaok, kom vaggande honom till möte och bad honom så
innerligen bjertligt vara välkommen. I matrummet presenterades
han för dottern i huset, mamsell Kristina Trasselin, hvilken
med högtidlig uppsyn höll uti och utbredde den snäfva
randiga nettelduksklädningen, hvarvid hon verkställde tre nigningar,
den första med en btijning på hjrfvudit och venstra knät, men
de båda senare med alldeles rakt hufvud och mycket djup
böjning af högra knät under en sakta åteiigång, bvilket
aktningsfulla helsningssätt kyrkoherden,, sfisom snart uppträdande
friare, besvarade med lika många bugningar under en värdig
svängning, med hatten, som hölls i högra handen.
Hade vår gode Svallenius läst och lagt på minnet fru
Lenngrens vigtiga varning:
Vänd straxt din håg från flickan bort,
Om hon är brunögd, tjock och kort,
Med näsan af den hvassa sort
Och sjunger gällt och heter Stina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
