Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Bref och bryderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ooh ändtligen, sedau den bekymrade manneo några minuter
ansträngt hela sin tankekraft, föU det honom in att tills
vidare föra betjenten ned i den aå kallade handtverkskammaren uti
gårdsbyggningen. Den var uppeldad samt upptagen endast af
en skräddare, hvilken, efter fru Svallen i i goda hushållssått, hött
på att för andra gången vånda herr kyrkoherdens gamla
sa-maria, ty den nya framtogs aldrig utan vid stora högtidligheter
och högst vigtiga tillfällen. Till denna lugna fristad förde
således prosten Westerlind och jagthundarne, alla fyra hungriga
som vargar; men hvad förplAgning beträffade, kunde han med
bästa vilja icke derom foga någon anstalt, innan den vigtiga
rådplägningen med hans hustru gått för sig. Han var gladf
att till en början lyckligt och väl hafva fått sina gåster
under tak: och sedan han åt skräddarens försorg öfverlemnat
Westerlind, som var oändligen missbelåten med dessa tysta
och magra anordningar, samt vänligt pekat på den lediga
sången, liksom för att inbjuda honom att der söka ett slags tröst,
gick han tillbaka för att uppfylla det uppdrag, hvilket låg så
tungt som bly på hans hjerta.
Det kan synas otroligt att den händelse, som vi nu
skildrat, möjligen kunnat undgå den vaksamma pastorskans upp*
mårksamhet, men orsaken härtill är lätt förklarad, då man
erinrar sig att den sal, hvari hon jemte sin omgifning
residera-de, låg åt ett motsatt håll från kyrkoherdens rum och sitt
dessutom ett hmlfl tjog hundars skällande svårligen skulle
hafva öfverröstat surrandet af de aldrig hvtlande
spinnrocks-hjulen.
Midt på golfvet, framför en väldig gammaldags spisel,
från hvilken den af risqvistar fladdrande brasan upplyste de
arbetande, satt fru prostinnan Anna Stina Svallenius på en
klumpig pall oeh kardade ull. På hennes venstra sida sutto
ladugårds-, brygghus- och kökspigorna samt på den högra
husmamsellen, kammarpigan och barnflickan, alla med hvar sin
spinnrock framför sig, hvars hjul de med oiörtruten ifver
snurrade omkring. På golfvet tätt vid spiselkanten lågo på knä
tvänne hvithårade gossar, i grå vadmalsrockar, sysselsatta att
göra stjernor af furustickor samt lägga ris på den stundom
slocknande brasan.
”Dora, hör du då icke!" gnälde omsider pastorskans
diskant så gällt att hela qvinspersonalen af förskräckelse
hoppade till på stolarne och af sleto tråden. Kökspigan, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
