Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett uppträde ur äktenskapslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Deruti har du då åndtligen rått!” sade kyrkoherde».
"Men nu säger jag dig att jag vilt blifva åtlydd. Gör
derföre inga vidare invändningar, nian loga dig efter
omständigheterna, annars . . .” Han gjorde här ett betydelsefullt uppehåll
— tiden var nemligen inne, då floden böljade stiga.
Kyrkoherden kände, att om icke något kom att verka dess fallande,
skalle den brasa öfver sina bräddar, hvilket vi redan nämt
vara händelsen, då hans hnstra retat honom öfver höfvan.
Han försökte dock att beherrska sig, då han såg huru
maktpåliggande det var att isynnerhet vid sakernas navarande
ställning, nndvika alla ytterligheter, och i detta kritiska
ögonblick ledde hans lyckliga stjeraa ögonen på ryttmästarens
väl packade kappsäckar, hvilka lågo på golfvet. Dessa, hvem
kande väl föreställa sig det, blefvo de lyekliga afledarne för
det annalkande ovädret, de Ijnspnnkter, hvarifrån fredens
strålar skalle belysa den mörka äktenskapshimmeln.
”Dessntom, min gamma," tilläde han, na säker att hafva
fannit den talisman, som skulle hjelpa honom ur sin
förlägenhet, ’"dessutom skulle denna ovänlighet, då saken ander alla
omständigheter måste gå för sig, blifva till liten nytta för dig.
Besinna bara att den unge mannen kommer från Amerika, och
de, som lyckligt anlända från en sådan resa, pläga sällan vara
tomhändta.” Härvid pekade han med foten på ursprunget till
sin lyckliga ingifvelse. ”Se på dessa — de tala för mitt
yttrande. Med den kännedom jag eger om mannen och hana
tänkesätt, är jag säker, fullkomligt öfvertygad, att han icke
skulle på detta sätt tagit vår gästfrihet i anspråk, om han
icke årnat belöna värdinnans besvär med några särdeles
dyrbara skänker.”
Detta var en sträng som utan fruktan för skärande
missljud kunde anslås, ty med egenskapen att vara snål förenade
pastorskan en utomordentlig svaghet för grannlåter, och
ingenting kunde hos henne Öfverväga det förtjusande nöjet att i sin
klädsel öfvergå de öfriga fruarne i prakt. Med hänryckning
betänkte hon att gåfvan kande blifva något, som hvarken
länsmannens eller härad sskri fvarens fruar, och kanske icke sjelfva
kronofogdens, någonsin sett och aldrig kunde komma att ega.
Ilon skådade redan i andanom sin triumf vid de bröllop,
barndop och begrafningar, der de skulle råkas, huru de skulle
samlas omkring henne, endast kring henne, och med häpnad
se, känna, beundra och afundas. I följd af denna tankegång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
