Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Fullkomlig omskapning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta lyckliga ögonblick till och med all den möda och oro
han utstått.
Slutligen återhemtade sig båda, kyrkoherden presenterade
sin hustru och ryttmästaren bjöd med den utsöktaste artighet
armen åt sin värdinna, under det han försäkrade att ingenting
kunde vara honom angenämare än att personligen få Öfvertyga
sig om den lycka, hans gamle vän ofelbart måste njuta såsom
make och husfader, då han träffat ett så lyckligt val.
Fru Svallenius. som fann sig utomordentligt belåten med
detta för henne så nya och behagliga språk, smålog ganska
förbindligt., hoppades att herr ryttmästaren godhetsfullt ville
ursäkta att hon icke hunnit så som hon önskat göra mera passande
tillredelser för en så ärad och välkommen gäst.. . ”men i det
skick vårt tarfliga hus befinner sig, är det oss en sann glädje
att få bedja herr ryttmästaren vara välkommen!”
”Min nådigaste fru prostinna, ni sätter mig verkligen i
förlägenhet med er utsökta artighet. Det är jag som midt i
snön borde göra knäfall för att afbe^ja min tilltagsenhet att
obekant och alldeles apropos taga er gästfrihet i anspråk.”
”Ack, Böta herr ryttmästare, tala icke så!” svarade
pastorskan och förde sin gäst, så resklädd han var, in i
matsalen, der de små plantorna stodo uppställda vid dörren ocb
enligt föreskrift skrapade med sina söndagskängor ett slags
bugning för den främmande.
"*Åb, farbror Svallenius, se der bar ni en angenäm
förströ-else, når ni tröttnar att grubbla i edra luntor. . . Vackra,
raska gossar!9’ 8ade ryttmästaren, under det han tog den
minste på armen och kysste dem båda, sedan mamma först
behörigen med sin förklädssnibb torkat dem om munnen.
Härefter afpelsade gjg ryttmästaren, tog aptiteupen med
verklig smak, berömde det utmärkt goda bränvinet, hvilket fru
Svallenius sjelf destillerat, prisade såscm den första i sitt slag
den läckra osten och ställde sig så väl in att, innan man
hunnit till kalfsteken, pastorskan redan var fullt öfvertygad att det
i hela kristenheten icke fans en så treflig, förståndig och
br-1 ef vad man som ryttmästaren Sterner.
Så snart bordet var afdukadt ocb kaffet kringburet,
förfogade sig Sterner och kyrkoberdtn till denne senares rum.
rl guds namn, min käre Alexander,” sade Svallenius och
omfamnade ännu en gång sin gäst, ”så få vi då åter samtal*
en stund med hvarandra... Låt mig se: när var det vi sisjt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
