Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Väl för honom," menade Augusta, "om så år, men mig
båtar det föga, sedan han en gång är hitkommen, ty min far
förstår nog att ställa saken så, att den i er kusins ögon får
utseende af ett fritt beslut. Ni må kalla det en otillbörlig
8vaghet eller hvad ni vill, jag känner att jag icke kan, icke
vågar uppenbart sätta mig emot min allsmäktige fader. Jag
blir öfverlemnad att förblöda af smärta eller trösta mig så
godt jag kan, utan att någon deltagande varelse kommer på
den tanken att den arma Augusta kan vara olycklig i sina
förgyllda bojor.v
"Säg icke så, dyra fröken!” sade Sterner med en ton, som
antydde likartade känslor med dem, hvilka nyss så mäktigt
inverkat på hans själ. "I mitt bröst — var öfvertygad derom
— klappar ett hjerta, som i hög grad är känsligt för er
fröjd eller smärta. Men kan väl mitt deltagande ega minsta
värde för er — vågar jag lioppas det?”
"Erfarenheten”, yttrade hon med ton af någon bitterhet,
*har visat mig att ert deltagande icke är verksamt, ty allt hvad
jag nu talat har haft för afsigt att förmå er att afstyrka er
kusins hitresa, men då ni tvärtom ifrigt påyrkar den, kan jag
föga hoppas af er."
”Ah, min fröken, om ni närmare kände den, öfver hvilken
ni fälk*r en så hård dom, skulle ni säkert förmildra, den.
Vare det nog att ni af mitt deltagande kan vänta allt hvad som
ligger inom min förmåga att uppfylla! Min pligt förbjuder
mig att villfara er begäran i afseende på min kusins hitresa:
den måste inträffa. Men heligt lofvar jag er, att om ni, efter
att sjelf hafva pröfvat och bedömt hans värde, vidblifver er
nuvarande öfvertygelse, skall ingen makt på jorden tvinga er
att blifva hans maka !"
"Då vill jag gerna medgifva att jag misskänt er — men,
tro mig, min far förstår att genomdrifva hvad han en gång
fått i sitt hufvud!"
"Jag tviflar icke att han skall försöka det, men om” ...
Sterner tystnade : han tycktes strida med sig sjelf, men efter
ett ögonblick fattade han hennes hand och fortsatte ... ”om en
ung qvinna i lika belägenhet med er i sitt hjertas
undangömdaste vrå hittade en ädel perla värd att inmuras, emedan
den var bland lifvets kostbaraste, skulle ej då den unga
qvin-nan vara nog stark att vilja försvara den mot allt våld?’7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
