Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Verkan af nya åsigter. Postinspektorens slutsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Augustas bild i detta ögonblick, då hon med den mest
stegrade oro, men tillika méd den mildaste undergifvenhet
böjde sig öfver den vredgade faderns hand. syntes Sterner
obe-skrifligt skön ; men denna känsla var förenad med ett slags
smärtande harm att se henne i denna, såsom han tyckte,
förnedrande ställning, och med möda kufvade han den vrede,
som postinspektorens kalla skoningslösa uppförande väckte hos
honom, då denne* utan känsla för dottrens smärta med en
isande köld sköt henne ifrån sig.
”Herr postinspektor,” yttrade Sterner, ”hvad fröken sagt,
egér verkligen för mycken grund för att å min sida något
försök skulle göras till vederläggning deraf. Jag ansvarar för
att min kusin finner de vilkor, hon föreskrifvit, billiga: de äro
förnuftets och rättskänslans, och å hans vägnar antager jag dem.
Således är nu endast fråga derom huruvida fröken medgifver
att jag får emottaga porträttet.”
”Om Tion medgifver?” upprepade postinspektoren
försmädligt. ”Jag tänker att jag måste hafva åtminstone något ord
med i saken. . . Tag fram porträttet, Augusta!5*
Flickan tvekade, men hon vågade dock icke vidare
uppreta sin far med några motsägelser. ”Ryttmästare Sterner,”
sade hon med darrande röst, i det hon räckte honom porträt*
tet, ”kom ihåg att det är på min fars befallning jag sänder er
kusin detta ! Ni bör underrätta honom derom.”
”Vill du,” yttrade postinspektoren med nu dämpad harm,
”föreskrifva herr ryttmästaren hvad han bör eller icke bör
meddela sin kusin?” Härvid vände han sig till Sterner och
fortfor: vJag hoppas att ni, min herre, icke fäster någon
uppmärksamhet vid min dotters barnsligheter och således icke
befordrar dem till er herr kusins kännedom ! Tro mig, jag
känner fruntimren och kan försäkra er att dessa känslosamma
griller skola, sedan giftermålet väl är fullbordadt, försvinna
likt agnar för vinden. Jag talar i detta fall af erfarenhet.”
’Jag skall i hvarje afseende söka uppfylla min pligt!”
svarade ryttmästaren allvarsamt och tog genast afsked under
föregifvande af angelägna göromål.
När postinspektoren förmodade Sterner vara hunnen
tillräckligt långt utför trapporna för att ej höra något, utbröt
den nu ohejdade strömmen af hans harm, och hvad som, om
möjligt, ännu mera ökade denna vrede var den ovanliga
händelsen att dottern icke mera gret, icke bönföll om hans för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
