Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En scen ur gamla romantikens skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ung herre i smakfull jagtdrägt bar med ena. armen
ett nngt afdånadt fruntimmer och ledde med den andra en
häst vid tygeln. Han var blek och såg förstörd ut, och både
hans och den sanslösa flickans kläder voro färgade af blod.
”För hästen under skjul på något sätt, kära gumma, och
kom sedan och bistå mig, så skall ni få hederliga
drickspenningar!* sade han brådskande och bar sin sköna börda in i
stugan. Några ihopslagna bräder, hvilka skulle föreställa ett
sängställe, var allt som kunde erbjudas till hviloplats.
Främlingen betraktade tvekande ömsom den späda fina gestalten,
klädd i en dyrbar modern riddrägt, ömsom sängstället, men
nöden bryter, som bekant är, all lag ... De unkna
halmkärf-varne och det bristfälliga hästtäcket måste emottaga den
oväntade dyrbara bördan.
Nu böjde den unge mannen sig ned och undersökte
såret på fiickans panna, hvilket blödde Btarkt. Han bad den
gamla, som nu åter inträdt, att skaffa sig litet friskt vatten,
och i förväntan härpå sönderref han sin näsduk till
kompresser och bindlar. Slutligen återkom gumman med en skål
vatten, och nu började främlingen bada den afdånades tinningar
och panna, tilldess bon småningom kom sig före och öppnade
ögonen.
Hon reste sig nu långsamt upp, liksom efter en
förskräckande dröm, satte sig på sängkanten och gned ögonen med
den fina hvita handen; men då hon några ögonblick häpen
stirrat omkring sig, började hon häftigt snyfta. *’Min Gud,
hvar är jag?” var hennes första begripliga ord.
”Säkerligen,” yttrade främlingen, som stått något åt sidan,
men nu åter närmade sig, ”säkerligen icke der ni borde vara,
men, tillåt mig förklara, likväl icke utan beskydd. Ni
behöf-ver blott säga hvart ni vill blifva förd, och det skall ske utan
fara, så snart ovädret stillat sig”.
Den unga damen såg uppmärksamt på talaren. Han var
helt och hållet obekant för henne, men hans röst var mjuk
och välljudande. Det svarta ögat gnistrade af mod och
lef-nadslust, den klara pannan tycktes ännu aldrig ha varit
för-dystrad nf något moln, och godhetsfullt logo de friska
läpparna, hvilka behagligt skuggades af en liten mörk rand, som
var ämnad att med tiden blifva en mustasch. Främlingen
tycktes vara knappt tjuguett år, och hans utseende såväl som
hans väsende voro egnade att ingifva förtroende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
