Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Biografier. Oroande stormtecken på kärlekens himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilt promenad. livad derunder tilldrog sig har aldrig af min
farbror blifvit yppadt. Men baron Linden, som af di?n
gamle herrn underrättades om innehållet af detta samtal och
Stcr-ners ädla handlingssätt, bevarade minnet deraf troget, och i
en förtrolig stund meddelade han Alexander detsamma. Det
förhöll sig så att herr von R—, som trodde min farbror vara
för blygsam att yppa sina känslor och ganska väl kände
grunddraget i hans karakter, äfvensom hans medellöshet, tyckte sig
med skäl kunna göra ett undantag från vanliga ställningar
och förhållanden, och i stället att invänta en ödmjuk anhållan
från Sterners sida till bjöd han honom helt enkelt sin dotters
hand, såvida det öfvcrenBStärade med hans önskan. Då
fänrik Sterner, glödande röd och bestört, stirrade på den gamle
herrn utan att gifva ett enda ord till svar på detta oväntade
och öfverraskande anbud, trodde gubben att det var någon
farhåga och oro i afseende på beskaffenheten af Sofies
motsvarande känslor som tillslöt den unge mannens läppar och
yttrade derföre med vänlig öppenhjärtighet: wVar utan
fruktan, min käre Sterner! Min dotters hjerta har redan länge
tillhört er, och man måste verkligen vara så blygsam
som ni för att icke hafva märkt det. Tviflar ni ännu, så
följ mig!"
Dessa ord genombäfvade Sterners slutna hjerta: de
vidrörde der strängar, som blott för honom ljödo i nattens
stillhet, men de skakade hans själ djupt och ingripande. Dessa
betydelsefulla ord väckte honom ur hans dvallika tillstånd.
Med manligt mod bekämpade han de mäktiga känslor, som
hotade att spränga hans bröst. Han fattade sig och svarade
beslutsamt: pHuru lycklig skulle icke denna dag kunnat
blifva för mig, men — jag eger icke mera någon rättighet till
den himmel, som ni öppnar för min blick. Herr von R—,
en fiicka, lika fattig som jag, men med ett varmt och rent
hjerta och för hvilken jag är allt i denna verlden, eger redan
min tro, ty vår förbindelse grundlädes af våra föräldrar, då vi
ännu voro nästan barn, och har med hvarje år blifvit fastare.
Jag hyser och skall alltid hysa för henne en brors lugna och
varma vänskap, men öfver hjertats känslor kan ingen
befalla. Dock : jag vill och kan beherrska dem, som stå i strid
med min pligt; och huru mycken smärta, huru många qval
det än må kosta mig. .. aldrig skulle jag kunna krossa den
arma unga qvinna, hvilken tusen gånger hellre ville dö än se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
