Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Tvist ooh försoning. Sång. Farliga betraktelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sterner hade redan handen på låset, då öfverstlöjtnanten
med någorlunda d&mpad betta återtog: "Haf då för böfveln
ej så brådtom, herr ryttmästare! Ni bör veta att jag i all
min dar hatat rättegångar värre ån pesten. Derföre förtröt
det mig att ni kunde ställa sådant tal till mig. I hettan
kan väl något ord hafva undfallit mig. som var otillbörligt.
Ursäkta det, herri*, oeh låt höra hvad ni har att föreslå!"
rMed mycket nöje!” svarade Sterner och återvände till
sin plats. ”Enligt det uppsatta värderingsinstrumentet är
skadan å ängar, betesmarker och gärdesgårdar uppskattad till
något öfver 500 rdr rgs om året.1*
"Fan år den väl heller, herre! Är ni galen ?" skrek
öfverstlöjtnanten åter uppbrusande. "Hvad tänker ni på?
Tycker ni 8orrbypurk kunde erlägga detta? Ni måste icke känna
att min egendom är en ringa jordlapp, den min far för
omkring 40 år sedan köpte af dåvarande egaren till Sorrby.
Den bestod då ondast af en park och någon ouppodlad
utmark jemte rättigheten att begagna qvarnlägenheten. Hela
afgifteu var den tiden fri målning för Sorrby, och sedan har
den ändå blifvit något ökad. Men skulle ersättningen utgå
efter den beräkning, ni upprättat, torde jag få gå ifrån
alltsammans, ty hela qvarnverket inbringar icke. m<*ra.”
Öfverstlöjtnantens stolta hållning och ton var så
betydligt nedstämd, när han talade om den sista möjligheten att han
— för att begagna musikens då moderna uttryck — öfvergick
från ett allegro maestoso till ett andante lamentabile &
dolo-roso. Sterner kände sig nu ur stund att längre bibehålla den
kalla ton, som öfverstlöjtnantens förnäma vårdslöshet
framkallat. Det var aldrig hans mening att göra någon ändring i
det gamla kontraktet, och öfverstlöjtnantens högmodiga och
obildade väsende var honom för väl bekant genom Svallenii
berättelse att det skulle väcka hans verkliga harm. Han
önskade således blott att qväsa det uppblåsta öfvermodet och
visa honom hvilka följderna möjligen kunde blifva, då den
nye egeudomsberrn tillträdde Sorrby. Öfverstlöjtnantens
förändrade ton hade nu verkat på Sterners hjerta. Han begrep
lätt huru mycket det skulle kosta på den stolte mannen att
sänka den, och han yttrade således med sin naturliga
mildhet: "Det är visst ingen gifven följd att affären skall gå sA
långt. Herr öfverstlöjtnanten torde finna att det år dess egen
besynnerliga ton som tvungit mig att erinra hvart sakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
