Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Försonings- och omvändelseförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höra hvarigenom jag haft den olyckan att falla i onåd, ty då
vi skildes åt, var jag nog djerf att tro det jag stod
någorlunda högt i min sköna kusins bevågenhet. *
Med mycken tillfredsställelse,” yttrade Henrittte, "får
jag förklara att ni oaktadt all er menniskokännedom likväl
misstog er den gången. Högt i min bevågenhet — och det kan
ni tänka? Tycker ni verkligen att ni förtjente den, då ni
föredrog uågra jagthundar och en gammal förtorkad bokmal
framför en inbjudning af mig att stanna qvar? Nej, nej.
min herre, tro icke sådant!”
”Visserligen,” inföll ryttmästaren med ett lätt leende,
rvar detta litet sårande för den, som alltid varit van vid sina
dyrkares blinda lydnad, men då jag icke eger den lyckan att
annorlunda än på kusinslinien få räkna mig bland deras an*
tal, kunde jag aldrig göra mig skyldig till en sådan djerfhet
som den, att tro det Henriette fästade minsta afseende på min
vägran eller mitt bifall, eller att uppfyllandet af en pligt —
ni mins att det var en sådan — skulle straffas med ovilja
af någon qvinna, helst en med ädla tänkesätt.”
”Min gud, ’ yttrade Henriette, rodnande af harm, ”säg
hellre rent ut edra bitande sarkasiner än att ikläda dem
den-ua högst infama ton af ntsökt artighet! En rätt vacker
skola minsann för Konstantin ! Jag undrar verkligen icke på
honom, ty det är lätt att se hvar han insupit dessa förvända
grundsatser. Han har blifvit mycket förändrad, och just icke
till sin fördel, sedan han hade den oskattbara lyckan att
under vistandet i Hamburg stå und^r sin h^rr kusins
omedelbara uppsigt.”
”Aha — det är således Konstantin som förbrutit sig och,
i följd af hans sammanträffande med mig, äfven jag. Vågar
jag fråga hvari vår straffbarhet då egentligen består? Men
då jag tänker rätt på saken, bör jag ej anses såsom part i
en ennkilt tvist er emellan. Skulle ni icke derför hysa nog
förtroende för mig att behaga göra mig till domare i stället ?r
”Alltför gerna, blott ni vill vara billig, men huru kan
jag vänta det af er, då jag har allt skäl att tro er vilja
utstaka gränserna för qvinnans vilja och handlingar inom den
trånga kretsen af sykorgen och — köket?”
”Häri misstager ni er fullkomligt, mamsell Stoltsenbäck !n
yttrade Sterner, för första gången talande allvarsamt med sin
sköna granne. **Ni misstager er verkligen mycket och har,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
