Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Försonings- och omvändelseförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nå, lika godt då! Jag vill då höra ers vishets
omdöme, notabene utan att underkasta mig domen.” Hon
omtalade nu uppriktigt hela tvisten och anledningen dertill.
"Jag kunde väl tro det!” tänkte Sterner och kände sig
verkligen orolig för sin väns framtid. St&lkronas eldiga blick, då ban
be skr ef Henriette, stod åter olycksbådande för honom. "Har
Henriette sett och känt inflytelsen af dessa passionerade blickar,71 v
tänkte han, ”så skall Konstantins öppna motstånd i en sak, hvars
ursprungliga obetydlighet visar sig deraf att hon framställt den
för honom, stegra deuna känsla, som väl ännu egentligen hvarken
har form eller namn, men hvilken kan erhålla bådadera och
blifva farlig, jnst derföre att hon ännu icke anser saken vara
annat än ett uttryck af en naturlig tacksamhet. Dessa
känslor kunna doek genom en onödig uppretning lätt öfvergå till
varmare. Med Henriettes okufvade och lifliga lynne hade
saken snart varit bortskämtad oeh uppgjord genom
förfärdigandet af bandet, om icke Konstantin så olämpligt velat pröfva
sin nya metod och använda ett allvar och en värdighet,
hvilka hos honom måste blifva lika öfverraskande som för
Henriette främmande och hvilka vid detta tillfälle för ingen del
voro på sitt ställe.1* Allt detta insåg Sterner i ögonblicket,
men det var svårt och grannlaga att yttra sig i ämnet. Han
ogillade Konstantins förfarande, men det hade icke varit rätt
att blottställa den blifvande maken och sätta hans antagna
värdighet i ett för hans fästmö kanhända löjligt ljus, hvilket
troligen blifvit följden, om ban helt enkelt förklarat
Konstantin haft orätt. Henriette skulle derigenom få skäl att äfven
i andra fall sätta i tvifvelsmål sin fästmans omdöme, och
framför allt ville Sterner icke väcka en sådan känsla som,
enligt hans tanke, var den förderfligaste en hustru kunde hysa,
emedan den nedsatte mannen i hennes aktning, isynnerhet hos
Henriette, som icke i sin egen själskraft och fasthet egde
något rättesnöre för sina handlingar.
"Nå, hvad säger ryttmästaren ?" frågade otåligt Henriette,
som af hans tystnad drog den slutsats att han skulle öfvergå
på hennes sida.
"Jag säger," svarade ryttmästaren med allvar, "att det
mycket förundrar mig att en sådan småsak kan gifva
anledning till flera dagars oenighet emellan personer, hvilkas högsta
glädje det borde vara att gissa och gå hvarandras önskningar
till mötes. Det är svårt eller snarare omöjligt att bedömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
