Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Vigtiga öfverläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen gick han med en mans utseende, som bär en hel verld
på sina skuldror, fram och tillbaka emellan sin egen och
borgmästarens boning, ty han lefde nu med denne på en ganska
förtrolig fot. Vid ett parti br&de slogo de oftare sina
huf-vuden än bliekarne tillsamman, och redan hade tjugu
passande förslag blifvit frammanade af borgmästaren, men med ett:
*Det duger icke, min ärade vän!” qväfdes de af
postinspektoren, i det ögonblick de föddes. På samma sätt gick det
med alla dem, som herr von Spalden uppgjorde. Så snart
borgmästaren erfor dem, skakade han medlidsamt på hufvudet,
och ropade: "Aj aj, min vän, man hör att bror ick* bar
någon smak, någon takt, någon erfarenhet hur raaa
behandlar sådana saker. På min heder försäkrar jag bror att
intet enda af de förslag, bror uppgjort, duger till någonting;
och kan icke något antagas af hvad jag framställt, så slå
alltsammans ur hågen, ty med detta eviga förkastande blir det
ingenting ataf.n
”Hvad befalls — ingenting utaf?" svarade postinspekto->
rm under ett försmädligt småleende. ”Men jag säger bror
att det skall blifva någonting, och just kanhända någonting,
hvartill borgmästare ocb råd aldrig sett maken.”
Förtretad grep herr von Spalden efter sin hatt, ty han
fann sig numera vara en för vigtig man att låta behandla sig
ni^d en så förnärmande förtrolighet.
”Alltid lika hetlefrad !” sade borgmästaren leende.
^Hun-dra gånger har jag sagt bror att en man af verld aldrig
för-ifrar sig. aldrig blir stött och framför allt aldrig ger lösa
tyglar åt sin uppbrusande vrede. Dermed kommer matt ingen
väg, helst om man skail på förnuftigt sätt öfverlägga om
en sak.
”Det kan väl hafva sin riktighet,” genmälte postinspektoren
något lugnare, rmen, gud vare lof, jag har aldrig sträfvat
efter att anses för en man af verld, ehuru, förstås, jag hoppas
kunna räkna mig som en sådan. Dock, det hör icke hit.
Frågan är nu blott hvad inan bör tillgripa för att komma till
något resultat. Det, bar fallit mig i sinnet att vi kanhända
borde rådgöra med fruntimren, ty i dessa frågor kunna de
ofta, så besynnerligt det än låter, vara lika kloka som vi män.
Ifall bror derföre vill vara god och inhemta fru
borgmästa-rinnans tanke, så skall jag gå hem och för första gången un*
der mitt tjuguåriga äktenskap rådgöra med min hustru.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
