Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Nåden ooh favoriterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nej, bovars,” sade Westerlind, "jag skall i lika troget
minne bevara herr ryttmästarens förmaning som dess godhet.
Vare det långt ifr&n mig att missbruka någondera!”
Intterligen förnöjd strök han bankosedeln i fickan. En
timma senare galopperade han vägen framåt till Alviks
gäst-gifvargård, hvilken låg tre mil från Sorrby. Den, som såg
honom, kunde gerna svära på att färden giillde något helt
annat än att utverka anstånd med betalningen af en skuld.
”Klockan 2 skulle jag vara till mötes!” sade han för
sig sjelf och såg på klockan, som var 10. vDet går nog.
Fan så klokt jag spelte min rol — det kan kallas att slå tv&
flugor i en smäll ... En förträfflig lära, och som jag hyllar
till min död, är att lyckan står den djerfve bi. Tio riksdaler
banko så opåräknadt, och huru mycket kan jag icke förtjena
på denna resa! Folk af stånd besvära icke en person af mitt
för intet . . Men i händelse niin gode ryttmästare finge en
aning om min djerfhet och om verkliga ändamålet med min
extra-tur — hu, jag tycker mig redan se hans blick, höra
hans röst. . . Förlusten af tjensten fölle af sig sjelf .. . Jag
älskar för ingen del sådana uppträden : de hafva alltid ett
menligt inflytande både på kropp och själ. Men med
försig-tighet kan allt undvikas. Således friskt mod, Westerlind!”
Under dylika betraktelser, utan att en enda gång någon
rodnad nu syntes på hans djerfva panna, fortsatte den trogne
tjenaren sin väg med en sådan skyndsam het att han och häst,
båda löddriga af svett, stannade på Alviks gästgifvaregård,
klockan presist 2, och straxt derefter stod en resvagn framför
porten......
^ Klockan 5 på eftermiddagen^begaf sig ryttmästaren
Sterner å väg för att göra sitt första besök på Sorrbypark. Att
han icke,’énligt bjudning och gifvet löfte, kom till middagen
ansåg han ursäktligt, då frökens sjukdom var bekant.
Med blandade känslor af smärta och ha rm öfver den
nyfikenhet, som invecklat honom i sådana ledsa mheter, gick han
öfver den lilla bron,’ der den olyckliga händelsen inträffat,
hvars följder blifvit så vigtiga. Utan att möta någon,
anlände han till gården, der första föremål, som t räffade hans blick,
torde ega anspråk på särskilt beskrifning.j
Midtpå planen stod en af ålder grå, rankig och murken
trädgårdsstol, hvilken intogs af friherrinnan Stålkronas egen
person. Hon var klädd i en fläckig brun morgonrock, begag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
