Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Nåden ooh favoriterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i denna stund kunde vara ett mål för hans löje, ”om så är,
får jag be er vara hj ertligen välkommen ! Emellertid får den
oro, som råder ioom huset i anledning af min äldsta dotters
opasslighet, ursäkta den oordning, som ni finner såväl i min
klädsel som i öfrigt.”
’’För allt i verlden. min nådiga,’* bad ryttmästaren nu i
smickrande ton, sätt mig icke i bryderi med sådana
ursäkter! Finge jag vara så djerf att tala om mig sjelf, skulle
jag säga att jag vida högre uppskattar ett okonstladt
umgänge än alla cirklade artigheter och att min önskan vore att få
anses som en granne och vän, med hvilken man icke krusar.”
”Ryttmästaren förbinder oss härigenom! ” smålog hennes
nåd, betydligt lättare af dessa Sterners ord. rEn vän kunna
vi emottaga när som helst utan att göra några arrangemanger,
men helt annorlunda är det med en främling, hvilken efter det
intryck, han erhåller vid första visiten, bedömmer huset i
allmänhet, och jag måste verkligen på förhand säga er att mitt
icke tål vid någon granskning i dag . . . Schass, mina barn
— skäms ni inte!” afbröt hennes nåd sig sjelf och
skyndade till hafrekorgen, hvilken favoriterna lättade från dess
sista innehåll. Hon tog korgen under armen, kastade en
förebrående blick på de små och återvände med Sterner, som hon,
med en ursäkt för detta afbrott, nu införde i en liten salong,
hvilken, enkelt, men trefligt möblerad, vittnade om att
ordning icke var främmande i huset, ehuru värdinnans egon
person vid första påseendet icke gaf anledning att förmoda det
denna hörde till hennes hufvuddygder. Men häruti gjorde
man ett misstag. Hon älskade verkligen att se den
öfver-allt. För sin egen person ville hon dock i hvardagslag vara
alldeles obesvärad.
Så snart friherrinnan infört sin gäst och öfverlemnat
honom åt sin son kornettens uppmärksamhet, den enda person
som fans i rummet, skyndade hon till sängkammaren för att
omskapa sig i en ny form. Efter en halftimma inträdde hon åter,
klädd med den grannlåt, som alltid utmärkte henne, då hon ville
visa sig. Hon afbröt ett, såsom det syntes intressant, samtal
emellan de båda unga männen. ”Ack, hvad det är ledsamt att
min man skall vara borta! Axel har väl nämt att han
följde med doktorn till staden för några timmar sedan 1”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
