Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Systrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En afton hade ryttmästaren åter besökt Sorrbypark ocb
var i begrepp att i sällskap med kornett Axel lemna det för
att deltaga i ett litet fiskparti, då Aurora, som stod vid
fönstret och förstulet tittade bakom gardinen, fick se båda
her-rarne på gården.
”Nu går han, Wilhelmina!” sade hon och blickade efter
dem, då de småningom försvunno bakom dalens krökningar.
”Hvilken växt, hvilken gång, hvilken hållning på den
ryttmästaren ! Axel, som annars bär på orten gäller för en verklig
Adon is, har fått en medtäflare, den han icke är vuxen,
åtmiD-stone icke när de, såsom nu, gå tillsammans. Eller huru
tycker du, Wilhelmina lilla?”
”Jag kan ej se dem !” yttrade denna och vände hufvudet
åt sidan. "Ryttmästaren ser annars rätt bra ut.
”Ser rätt bra ut !*’ härmade Aurora. ”Ja, det lär väl hela
verlden kunna se. Men denna blick, på en gång så eldig och
själfull och ändå så fuLl af allvar och godhet, denna höga,
hvita, lätt hvälfda panna, hvarpå redligheten står tecknad med
sä tydliga och klara drag, och äfven ett visst något, hvilket
jag icke kan uttrycka, en stolthet, men icke sådan som
pappas, ty den misskläder, utan en ädel smakfull stolthet,
hvilken tager sig oändligen väl ut, då han blir litet mer än
vanligt lifvad af något ämne — vidare denna vackra böjda
näsa, denna friska mun, dessa mörkbruna lockar . . . allt det
der gör anspråk på något mera än blott och bart se bra ut ?"
Aurora, liflig och glad och ännu alldeles obekant med
fienden till lugn och bekymmerslösa sinnen, anade icke huru
hon med denna lifiiga skildring tryckte pilen allt djupare i
den arma systerns redan sårade hjerta.
Wilhelmina svarade ej: hon hviftade blott med näsduken
öfver sin brinnande panna och klagade öfver värmen.
”Hur är det, söta Mina?” sade Aurora. ”Jag tycker
det ser ut som den svåra febern komme tillbaka. Ack, så
glödande röd du är, stackars syster! Vill du hafva ett af
dina kylande pulfver?” frågade hon vänligt och oskyldigt.
"Nej, icke nu, Aurora — det får vara så länge. . .
Men säg mig, har du glömt din favorit och förklarade
beundrare fänrik Scbmoll, eftersom du så vältaligt. .
. . kan prisa ryttmästaren, menar du?” inföll Aurora.
nNej, kära du, jag tycker lika mycket om Scbmoll för det.
Gud gifve han snart komme hem ifrän mötet eller rättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
