Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. En mentorsinstruktion utfärdas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättelser om hennes förhållande under badtiden. Blir detta
sådant som anstår en fästmö, hvilken icke lättsinnigt tror sig
ega rättighet att i likhet med den fria flickan emottaga,
belöna eller förkasta den hyllning, som erbjudes, utan med ett
visst något, hvilket vi mån bättre känna än uttrycka, håller
sina beundrare på detta omärkliga, men dock tillräckliga
af-stånd, som den bildade qvinnan så lätt och nästan omedvetet
utstakar och som förstås, utan att den, emot hvilken det
användes, kan anse sig sårad — då är jag sannerligei den
förste. som i mitt hjerta afbed ir den orättvisa, jag gjort henne.
Ilar du förstått mig, Axel. jemte bevekelsegrunderna till min
försigtighet ?”
”Fullkomligt, min käre Sterner, och jag uppskattar
värdet af den grannlagenhet, hvarmed du sörjer och handlar för
Konstantin, utan att vilja väcka någon oro hos honom, innan
din öfvertygelse är stadgad. Du kan fullkomligt räkna på
min tjenstvillighet.”
”Gud vare lof,” sade ryttmästaren, ”så är då den saken
uppgjord! Roa dig nu med läsning, under det jag gör en
nödtorftig omklädsel, ty det lider till middagen.*’
”Du måste förändra ordet nödtorftig till omsorgsfull,”
skämtade Axel, ’"ty jag har ännu icke sagt dig att min
äldsta syster, kronan för alla gracer när och fjerran; nu
ändtligen är så pass återställd att hon lofvat äta middag nere i
dag, hvarefter vi alla göra en liten spatserfård. Stackars
Wilhelmina, det är längesedan hon njöt af fria luften — jag
hoppas och tror att det skall göra henne godt.’’
”Don underrättelsen gläder mig verkligen!” sade Sterner
med en ton, som bevittnade sanningen af hanS ord. ”Din
syster är oändligen intagande och ädelt älskvärd . . . Ser du,
Axel,” tilläde han dröjande, ’’det vore en flicka som jag
önskade åt Konstantin.”
Efter dessa ord lemnade Sterner hastigt rummet, ocb i
sitt hjertas innersta tänkte Axel: ”Således icke åt sig
sjelf?»’
En stund derefter begåfvo sig de b&da vännerna på
vägen.
Allt tycktes i dag på Sorrbypark hafva ett festligt
utseende. Alla voro glada’, ty alla älskade henne, som nu efter
en långvarig sjukdom skulle första gången visa sig i ert krets,
der hon så länge varit saknad. Då de båda herrarne inträd-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
