Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den vigtiga förklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Tyst för all del, herr ryttmästare — nämn icke något!
Jag ber er, låt oss glömma detta! Hela händelsen var ju en
tillfällighet, en obetydlighet och ingenting vidare. Man
förkyler sig p& tusen sätt." Men rösten, ehuru lugn, förrÅdde
likväl den grufliga oro, som plägade henne. Det föreföll
Sterner till och med liksom hon fann sig sårad, och sådant
var också verkliga förhållandet. Ingenting kunde vara
enklare och vanligare än att böija samtalet med ”min nådiga
fröken, ” och likväl kände hon vid detta uttryck en isande
kyla kring hjertat. Hvarje hans ord, tonen, uttrycket, hela
hans väsende, framförallt den ledighet, hvarmed han vidrörde
ett ämne, som hos henne satte hvarje nerv i rörelse, gaf
henne den öfvertygelsen att hon bedragit sig. Det blef
henne klart att han blott visade ett vänskapsfullt deltagande,
fritt från hvarje djupare intresse. Men nu var ej ögonblicket
att visa sig svag. Utan yttre tecken till förlägenhet eller oro
började hon ett likgiltigt samtal öfver omgifningens skönhet.
Ryttmästaren instämde häruti, hvarefter han tilläde: ’Jag
hade på förslag att köpa Ulriksdal, på samma gång som jag
tänkte på handeln om Sorrby, men hoppas att min kusin skall
blifva mera belåten med det senare, hvilket har fördelen af
en oändligt vackrare belägenhet.”
”Smaken är olika!*’ menade Wilhelmina. "Måhända
hade han föredragit Ulriksdal, men jag tror mig hafva hört att
enkefru Stoltsenbäck vid samma tid stod i köp om egendomen.
Blef det icke af?”
”Nej, hon finner vilkoren för stränga och sjelfva stället,
som hon besåg under sista pingsthelgen, för mycket förfallet.
Derföre ärnar hon bibehålla sitt hus i F—
"Detta, gissar jag, var väl ock i mamsell Stoltsenbäcks
smak. Hon skulle funnit för litet sällskap här på orten att
ersätta det glada lefnadssätt, hon lärer vara van att föra.*9
vOm hon," yttrade Sterner, ”haft den lyckan att blifva
närmare bekant med fröknarne Ståtkrona, förmodar jag ingen
saknad af fordna bekantskaper akulle egt rum.v
"Jag vågar tro," inföll Wilhelmina med en ton, som hade
en viss blandning af stolthet och sjelf känsla, *att herr
rytt-mästaren häruti misstager sig. Sorrbyparks enkla
invånarin-nor åro föga egnade att blifva en sådan ersättning."
Sterner blef särdeles förundrad öfver detta svar. Han
insåg att ryktet skadat Henriette i fröken Stålkronas omdöme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
