Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Nyheter från badet i ***
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dyrbara gåfvan af ert hjerta. Hvarföre framträder icke han
och försvarar sin rätt? Jag tycker att inga afseenden, af
hvad beskaffenhet som helst, borde, afh&lla honom fr&n att
uppstå såsom försvarare af så dyrbara rättigheter."
Ifall talaren vridit en dolk omkring i den arma plågade
flickans bjerta, hade smärtan icke kunnat vara större än den
hon nu led. O, hvad det var bittert att höra detta och
likväl icke våga att försvara honom, som var henne tusen
gånger dyrbarare än hennes eget lif! Men hon ville icke nämna
honom, ty ännu hviskade hoppet till henne: ”Han skall icke
öfvergifva dig, ban kan det icke — snart framträder han för
att rädda vår lycka !** Men för hvarje sol, som nedsjönk,
utan att hafva medfört någon förändring, blef detta hopp allt
svagare, ryttmästarens besök allt mera sällsynta, fästmannens
uppvaktningar allt trägnare. Man började redan tala om
lysning och bröllop. Pen yngre Sterner yttrade för
postinspektoren sin önskan att bröllopet måtte firas i medlet af
september, och sin fästmö försäkrade han att dc romaneska
grillerna skulle försvinna af sig sjelfva, då man komme tiJl det *
vackra Sorrby och den unga frun finge ett eget hus att sköta
samt ett trefli gare och lifiigare umgänge till förströelse än
det i L—.
”Tro icke det,” svarade Augusta förtrytsamt, ”hoppas
aldrig att jag i detta hänseende förändrar mig! Jag finner att
jag misstagit mig om er. Jag måste, jag skall således
uppbringa mig till det otroliga, att i er närvaro tala vid min
far... Dessa plågor uthärdar jag icke längre!” Och likväl
var hennea inrotade fruktan så stor, att hon bäfvade och
uppsköt dermed ännu några dagar.
Yid denna tid — det var i början af augvsti —
er-höll ryttmästaren från kornett Stålkrona följande bref:
”Heders vän och bror!
Det var i c*g tid, tänker du väl, att dina ögon fingo
förnöja sig vid anblicken af det högadliga Stålkronska
sigillets vapen. Men, på min Ira, du mftste ursäkta mig, ty
alltsedan jag kom bit, bar jag knappast råd t om mig sjelf
längre än jag behöft för att få hvila efter dagerns jägtande från
det ena nöjet till det andra. En badresa är dock
sammansättningen af allt hvad lif och glädje heter. Man har liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
